soldatdrömmar

Alla inlägg under december 2009

Av Ann-Helene Welander - 31 december 2009 12:31

Jag är så glad att jag har världens bästa Jonas som vän. Han får mig alltid på bra humör hur ledsen jag än är.
Han kan krama mig i en halv evighet utan att bli trött i armarna. Mycket bra egenskap!

Ja, gårdagskvällen spenderade jag i hans sällskap. Vi tittade på film. Inte vilken film som helst utan en norsk Nazizombie-film som heter Död snö. Jag vet att det låter helt galet och vi var nog båda ganska skeptiska. Men när filmen var slut kunde vi ändå konstatera att den var inte helt dålig. Den var rent av ganska underhållande och jag ser den gärna igen.
Hetare zombies får man leta länge efter!
 


Jonas är inte bara en mycket snäll, omtänksam människa. Han är generös också. Han gav mig den absolut finaste present jag fått på länge, o inte var det min födelsedag heller.
 

Han hade inte använt den på flera år och den hade dessutom blivit lite kort i ärmarna så jag fick den. Åh vad glad jag blev.

Tack Jonas! Du är toppen! 


Just det!
Gott nytt år på er!


Jag ska tydligen på maskerad ikväll.
Om jag lyckas hamna på bild kanske ni får se min utstyrsel vid ett senare tillfälle. 

Av Ann-Helene Welander - 30 december 2009 21:04

Nä man ska inte skryta. Det är fel. Men jag börjar bli riktigt nöjd med mina överarmar och var tvungen att dokumentera det.

      


Har tränat tre gånger hittills denna vecka och som tur är har gymmet bara stängt nyårsafton och nyårsdagen så jag kan komma upp i fem gånger ändå.
Kan ju inte börja det nya året med att slöa. 

Av Ann-Helene Welander - 29 december 2009 16:11

Igår blev det ett träningspass som heter duga. Kom hem efter nästan tre timmar på gymmet. Idag har jag ont precis över allt. Men lite smärta stoppar inte mig. Ska snart knalla iväg till gymmet igen. Måste bara låta smoothien landa först.


Jag vägde mig imorse och kunde konstatera att jag inte gått ner något i vikt under veckan som varit. Men det hade jag inte räknat med. Jag är otroligt glad att jag inte gått upp något.
Jag tog även fram måttbandet och jag kan lägga ytterligare en centimeter till historien. Har nu minskat 9 cm i midjan.


Jag har även satt upp ett nytt mål för mig:
Att jag ska gå ner 15 kilo till v. 19 då det är mönstring. 


Nu vet jag ju inte ens om jag kommer att få mönstra. Men jag måste ju räkna med det så därför ska jag köra stenhårt. Mitt nyårslöfte kommer bli att börja cykla på motionscykel minst en gång i veckan som konditionsträning. Eftersom konditionstestet på mönstringen är på en cykel måste jag vara väl förberedd.
Jag har även funderat på om jag ska testa spinning. Men det verkar så tråkigt. Kanske om jag får med mig någon annan.


Nä nu är det dags att bege sig ut i kylan och styra stegen mot gymmet. 


Av Ann-Helene Welander - 28 december 2009 14:04

Nu avviker jag från syftet med min blogg en aning men måste få skriva av mig.

Idag hade jag tvättid 10-13. När första maskinen var klar gick jag ner och stoppade in kläderna i torkskåpet. När jag hängt upp allt kommer en tant in i tvättstugan och frågar om jag kommer använda alla maskiner. Nej säger jag, du kan ta den ena. Hon säger att hon bara ska tvätta ett plagg så det gör ju inte mig nåt.

Jag går upp till mig och väntar på nästa maskin. När jag kommer ner upptäcker jag att tantaluringen avbröt mig så att jag aldrig tryckte igång torkskåpet vilket innebär att mina kläder inte kommer att bli torra. Men jag hänger resten av kläderna och tänker att de kan ju hänga kvar en timme in på nästa persons tvättid eftersom maskinerna tar en timme.

Men när klockan är 13.40 och jag precis tänker gå ner och kolla om mina kläder är torra plingar det på dörren. Det är tantaluringen. Hon undrar om jag glömt bort mina kläder. Jag tittar lite oförstående på henne. Det har ju inte hon med att göra tänker jag. Men så visar det sig att det var ju hon som hade tvättiden efter mig och hon hade massor av blöt tvätt där nere som behövde hängas. Så hon har alltså så fort jag var klar med mina maskiner, vilket var nästan en timme innan min tvättid var slut fyllt dem med sin smutstvätt och blivit klar lagom tills hennes tvättid börjar.

Jag säger att jag fick ett samtal och glömde bort tiden. Hon är väldigt glad och trevlig och talar om att hon vikt all min tvätt och lagt den där nere. TANTEN HAR RÖRT MINA KLÄDER! TANTBASCILLER!!!

Men jag följer snällt med henne ner och hämtar min tvätt. Medan jag packar ner den i mina kassar pratar hon om julen och hur skönt det är att den är över. Sedan frågar hon om jag bott här länge. Nej, säger jag, jag flyttade in i September.
Jaha, är du gift och har barn? frågar hon.
Utan att jag reagerar över frågans art svarar jag nej, jag bor själv. Varpå hon svarar: Nej men ojdå, så tråkigt, ja det är väl sånt som händer. Men bor du helt själv?
Ja det gör jag.
Jaha, svarar hon utdraget och ser medlidsam ut.

Tantaluringen har förstört min dag!
Jag vill inte ha barn och jag vill definitivt inte ha tantbaciller på mina kläder!

*surar* 

Av Ann-Helene Welander - 28 december 2009 00:32

Har precis tittat på den holländska krigsfilmen Zwartboek. Vilken gång i ordningen jag såg den vet jag inte. Det är en av mina favoritfilmer. De som säger att jag är känslokall och inte tittar på kärleksfilmer borde se den. Där har vi äkta kärlek, och varje gång jag ser den blir jag galet kär i en av huvudkaraktärerna Muntze. Kanske för att det är så förbjudet, men ack så vackert.

Visst är det en blodig och brutal film. Kanske inget för de känsliga. Men storyn är så fantastisk att jag verkligen rekommenderar den. Förväntar man sig en ren krigsfilm blir man antagligen rejält besviken för några rena krigsscener existerar inte. Däremot får man en inblick i hur det var att försöka överleva till varje pris och samtidigt söka upprättelse för de nära och kära som brutalt mördades av nazisterna. 
Oftast väljer jag bort filmer med en kärlekshistoria i. Mest för att det allt som oftast är för orealistiskt och mestadels slutar i ett "och så levde de lyckliga i alla sina dagar". 
Men Zwartboek tar många oväntade vändningar och blir aldrig klich artad.  
En annan film som skulle kunna falla under samma kategori är Dresden. Ännu en av mina favoriter bland "kärleksfilmerna".
Se dem, bli berörda! 

  

Mmmm... Muntze!

Av Ann-Helene Welander - 27 december 2009 18:35

Om jag någon gång skulle få för mig att jag ska gifta mig har jag nu funnit det självklara valet:

  


Det gäller bara att hitta en karl som går med på det.

Av Ann-Helene Welander - 27 december 2009 17:50

Yes, julen är förbi. Det är söndag, jag är trött men känner en viss längtan till det nya året. Det kan bara bli bättre!

Då gymmet hållit stängt i fyra dagar har en viss panik infunnit sig i min oroliga själ varje morgon när jag vaknat. Men paniken har avhjälpts med långpromenader samt ett grymt träningspass dagen innan julafton. Jag tänkte då att jag var tvungen att träna för fyra dagar framöver så med det i åtanke var jag på gymmet i 2,5 timme. Det kändes på julafton kan jag tala om.

På annandagen ställde jag mig på vågen för att kontrollera hur stor effekt julen haft på vikten. Till min stora glädje hade den inte påverkat min vikt åt något håll vilket också var mitt mål.

Som bekant är julen inte min favorithögtid och någon nämnvärd julstämning infann sig aldrig.

Julen blev tyvärr belagd med ett visst mörker då min bror och hans familj förlorade en kär fyrfota familjemedlem på juldagen.
Redan på julaftonskvällen blev han dålig och fick ett anfall då han skakade, dreglade och verkade dissorienterad. Så på juldagen fick min "svägerska" fara till Strömsholm där det tyvärr inte fanns någon räddning. En förmodad hjärnblödning gjorde att det bara fanns en tänkbar human utväg för lille Hampus. Det är svårt, mycket svårt. Jag vet, jag har själv varit med om det alldeles för många gånger.

Men han har det bra nu, i hundhimlen får vi hoppas.


I övrigt har det varit en lugn jul. En ganska skön jul faktiskt.

Min enda julklapp blev tre DVD-filmer som jag själv köpte. Men är det inte då man får de bästa julklapparna? 

  

Så på juldagen avnjöt jag Inglorious Basterds ensam i soffan under en filt. Kan inte bli mycket bättre. Och för er som fortfarande tror att jag aldrig unnar mig något onyttigt kommer här bildbevis:

   Choklad minsann! =P


God fortsättning!

Av Ann-Helene Welander - 21 december 2009 10:14

Eftersom förra veckan var helt till min belåtenhet när det gällde träning borde jag ju gått ner i vikt. Men ändå var jag rejält nervös när jag klev upp på vågen imorse. Många tankar flög genom huvudet medan vågens display blinkade. Ett bakslag såhär till jul skulle nog sätta käppar i hjulen och det skulle bli extra nedstämt.

Men till min stora lättnad hade jag gått ner ytterligare ett halvt kilo. Jag är så grymt nöjd med mig själv just nu. 1,7 kilo på två veckor är inte fy skam.

Jag ska fuska och väga mig även på julafton trots att jag bara ska väga mig en gång i veckan. Men jag vill se om jag lyckats med målet att gå ner sju kilo till jul. Alltså måste jag gå ner ytterligare ett halvt kilo tills på torsdag. Det kan inte vara en omöjlighet.

Målet var dock från början 8 kilo till jul men det var inte jag som satte det målet utan min kära granne som har storhetsvansinne =P

Så 7 kilo skulle jag vara grymt nöjd med. Dessutom har jag minskat 8 centimeter i midjan vilket inte är fy skam.

En riktigt bra julklapp till mig själv med andra ord.

Men jag ville ge mig själv en julklapp som lite uppmuntran och belöning. Därför har jag beställt tre filmer från discshop:


Inglorious basterds

Black book

Phatom of the opera


De lär nog inte hinna komma innan jul men jag har nåt att se fram emot i mellandagarna i varje fall.


Ho Ho Ho Merry F***ing Christmas

Ovido - Quiz & Flashcards