I´m not dead, just floating!

Tränar inte lika mycket som förut. Kanske främst på grund av tidsbrist och brist på motivation. Men jag tror att jag funnit motivationen igen så nu ska jag börja köra stenhårt. -5 kilo fram till jul är det sagt. Vi får väl se om det går, men jag ska göra mitt bästa.

Idag har jag varit på det värsta träningspasset man kan tänka sig. Det jobbigaste och mest energikrävande men samtidigt det roligaste!

BodyCombat!

Denna fantastiska träningsform bygger på flera olika kampsporter. Skillnaden är att du gör den till musik och du har ingen sparringpartner. Du får istället föreställa dig en person du verkligen avskyr över allt annat. Mentalt ställer du personen framför dig och sen är det bara att slå och sparka allt du orkar. Fast i takt med musiken förstås!

BodyCombat är inte bara bra för kondition och muskler. Det är grymt bra för att få ur sig aggressioner och ilska. Man skriker och gapar, sparkar och slår, allt vad man orkar tills du inte ens orkar föra vattenflaskan till munnen. Då är du färdig.

Efteråt fylls kroppen av lugn och harmoni.

Det enda problemet är den gigantiska spegelväggen som du har rakt framför dig hela tiden.

Ikväll när jag skulle välja en person att ta ut min ilska på valde jag mig själv.
Jag valde mig själv för några år sedan. Jag valde mig själv då därför att jag är förbannad på mig själv för att jag kunde låta det gå så långt. ag lät mig själv gå upp i vikt och jag gav upp om allt.
Men nu efter att ha gett mig själv en rejäl omgång känner jag att jag har kommit så oerhört långt. Inte bara med viktnedgången, utan också mentalt. Min inställning till livet är helt annorlunda. Det enda som begränsar mig är jag själv. Så därför behöver jag en rejäl omgång ibland ;)

Jag vill rekommendera  er att prova BodyCombat. Antingen som en kul och annorlunda träningsform eller som ett sätt att rensa ut allt det där ni bär på.
Jag lovar att det funkar.

Hör gärna av dig om du vill veta mer! 

De fyra veckorna är snart över. Min tid på slottet är nästan förbi. Det känns lite  vemodigt att inte få komma hit mer. Det blev bättre än jag trodde i varje fall och jag är grymt nöjd med min praktik. Dock är jag inte lika nöjd med den futtiga ersättning jag får från soc. Försök själv att klara dig på 6.900 kronor i månaden. Lägg till alla extrakostnader för att jag är laktosintollerant och alla mjölkprodukter är dubbelt så dyra, vilket de inte tar någon hänsyn till. Det är inte lätt. Men det går, det måste gå...

Sommaren har nu passerat halvtid och inte kan man klaga på vädret i varje fall. Det har varit fantastiskt. Tyvärr har det inte blivit mycket till bad för min del, men jag är glad för de människor som faktiskt har möjlighet att bada.

Örebro är ingen badstad trots att den är full av vatten och eftersom jag inte har körkort blir det inte att jag tar mig till någonm badplats, men kanske nästa vecka när praktiken är över och jag kan styra lite som jag vill över min tid.

Förhoppningsvis är jag en cykel rikare efter ikväll så det blir lite lättare att ta mig vart jag vill. Räser Rut som inte har några växlar är ingen höjdare när det kommer till långa distanser.

Inte att förglömma så har jag ju blivit ett år äldre. Det finns egentligen inget positivt att säga om det förutom att  min underbara pojkvän bakade en tårta till mig. Det är definitivt värt att nämna. Till helgen blir det lite kalas och vi ska även bege oss tillbaka till brottsplatsen, nämligen slottet. På lördag ska jag och bejb gå på spökvandring. Det kommer bli minst sagt intressant då jag är både mörkrädd och spökrädd, dessutom är jag åskrädd och det finns risk för åska på lördag. Men va sjutton, man ska väl övervinna sina rädslor.

För tillfället har solen gått i moln och det vankas regn. Det är ganska välkommet måste jag säga. Men jag ska väl försöka ta mig hem innan den värsta skuren kommer.

På återseende!

Sommaren är i full blom. Solen strålar, människor badar och jag är bitter.

Bitter som en regnig, grå höstdag.

Varför?

För att ta det hela från början ska jag tala om att jag inte lyckades få något sommarjobb i år. Trots att jag sökt över 40 jobb och verkligen ansträngt mig i mitt CV-skrivande. Så istället blev jag erbjuden att praktisera 4 veckor för att få lite inkomst från socialen. Jaha ja varför inte?

De var snälla nog att ordna med en praktikplats som höll sig inom mitt kunskapsområde. Nämligen en eventbyrå eller vad man ska kalla det. Örebro 2010 heter den och har hand om Bernadotte-jubileet. Perfekt tänkte jag som är en historiefanatiker. Det hade knappast kunnat bli bättre ens om jag fått vikariera för självaste kronprinsessan. Nä, det hade nog varit ganska jobbigt att vinka sådär lagom och le sådär perfekt hela tiden. För att inte tala om prins Daniel, en hyvens kille, men inte min smak.

Back too subject...

Örebro 2010 huserar i en kontorslokal på självaste Örebro slott. Wow, inte nog med att jag får engagera mig i kunglig historia, jag får spendera 4 veckor på ett slott, tänkte jag.

Såhär efter att ha praktiserat ett par dagar kan jag säga att min entusiasm har bytts ut mot tjocka tröjor.

Örebro slott är nämligen Sveriges kallaste slott, detta är endast ett påstående, då jag inte besökt speciellt många slott i mina dagar, men troligtvis ett ganska korrekt sådant. Slottet är i princip en stor, väldigt stor hög med sten som är lagd väldigt fint så att det fått formen av ett slott. Stenar är kalla! Väggarna i slottet är ca 1 meter tjocka och i massiv sten. Det är som att sitta i ett kylskåp.

Inte riktigt så jag hade tänkt spendera min sommar. Som tur är finns det inte jättemånga fönster vilket annars hade gjort mig grymt deprimerad eftersom det alltid brukar vara fullt av människor i parken utanför som solar och äter glass.

Men i övrigt ska jag inte klaga. Jag har ganska kul, människorna är trevliga och kaffet är gott.

Imorgon är det midsommar. Då blir det grilla och förhoppningsvis bada i Hästhagen med bästaste Linni, Moa och självklart min otroligt heta granne som jag råkar ha ett förhållande med =)

Glad midsommar på er!!

Nu är den förbaskade sommarn här
En obeksrivlig plåga

Kanske en liten överdrift men det är ju också en sångtext och inte ett egenhändigt ihopknåpat citat. 

Tyvärr är sommaren mycket av en plåga. Lyckligtvis är jag ovetandes om denna plåga resten av året då jag glömmer så lätt för så fort sommaren är över längtar jag till nästa.

Men idag har jag fått känna på den obeskrivliga plågan för första gången detta år. Pollen...
Jag har en allergi som kommer ganska sent i jämförelse med de stackars björk- och häggallergikerna .
För att jag ska minnas vad det är jag är allergisk mot tänkte jag göra en liten lista här med bild och allt.
Vi börjar med det berömda:

Rajgräs (inte att förknippas med sånt som rastafaris röker för att få lite (b)raj)

Sedan har vi: Vårbrodd

Timotej (som jag var helt säker på var en blomma)

Luddtåtel

Sist men inte minst (definitivt inte minst då det brukar vara stora fält med dessa jävlar):

Råg

Där har vi de fem satygen som förstör min sommar. Det är tur att farbror doktorn finns som skriver ut lite tabletter åt mig.
Alla dessa fem är ju ganska lika varandra och går under samlingsnamnet gräs enligt distriktssköterskan.

Men jag undrar om ni minns vilket av dem man trädde smultron på när man var liten? För visst är det väl nåt av dem?

Jag undrar om det är alla smultronhalsband jag gjort i mina dar som gjort mig allergisk. Inte så troligt va? 

Nä det blev ingen GSU för mig. Jag blir ingen soldat i år. 

Mönstringen gick bra och jag fick hyfsade resultat. Jag hade dessutom riktigt kul.

Men så kom beskedet förra veckan. Jag är inte antagen till årets pluton. Självklart ville jag veta varför så jag slängde iväg ett mail.
Svaret som kom igår var minst sagt chockerande. I brevet togs det upp tre saker. Dels att jag behöver specialkost,vilket jag redan innan hade förklarat att det behöver inte bli något problem eftersom jag har medicin jag kan ta istället och att jag är beredd att sluta vara vegetarian men det hjälpte inte.

Sen tyckte de att jag hade för stora drömmar för hemvärnet. Jag hade pratat om att bli soldat på heltid vilket inte var deras tanke med GSUn. Det är sant att jag skulle vilja det nångång i mitt liv. Men det är också än så länge bara en dröm. En dröm som jag vet att många av de som kom med också har. Men de var väl smarta nog att knipa käft.
Det tredje som togs upp i brevet var minst sagt upprörande och har gjort att jag tappat allt förtroende för Hemvärnet(åtminstone Örebro- och Värmlandsgruppen). Några ynkryggar har under mönstringen gått till de ansvariga och sagt att jag antagligen druckit alkohol på bussen till mönstringen. Ja, det stämmer att det låg en tom ciderflaska vid mitt säte i bussen. Var den min? Nej, självklart inte. Hur dumma tror ni att jag är? Mönstringen var en av de viktigaste dagarna i mitt liv och jag skulle absolut inte göra någonting för att riskera mitt eget resultat.
Nu är ju skitsnackare tyvärr en del av vårat samhälle och kommer alltid finnas. Men det som stör mig mest är att för utom att det där underbart roliga dygnet i Götebrog inte känns så roligt längre så var det ingen som konfronterade mig. Ingen av de andra mönstrande eller någon av de ansvariga från Hemvärnet. Om jag inte skrivit ett mail och frågat varför jag inte kom in hade jag aldrig fått reda på det. De liksom rättfärdigar skitsnack. Även om de säger att de inte tog så mycket notis om det är det inte mer än mänskligt att de ändå bildat någon slags uppfattning om mig utifrån det de fått höra. Tänk om det faktiskt varit så att jag hade druckit alkohol innan! Tänk om jag haft grava problem! Ingen gjorde något... Ingen sade något...

Att ansvarig ens tar upp det i ett mail känns kränkande. Vad var meningen med det? Menade hon att det faktiskt varit en av anledningarna till att jag inte kom med eller ville hon bara tala om det för att hon hade dåligt samvete över att de inte konfronterat mig på plats? Fan vet jag...
Sanningen är den att bussen var inte städad, ciderflaskan fanns där redan innan jag klev på bussen. Men det känns som att jag blivit utsatt för sabotage. Det är inte så svårt att lista ut vilka som kan ha sagt något eftersom jag satt näst längst bak i bussen och endast de som satt längst bak eller bredvid mig kan ha sett den. De personer jag kom absolut närmast. Man kan inte lita på någon!

Nu vill de att jag ska söka igen nästa år. För att? Få ännu ett avslag på grund av specialkost? Riskera att det snackas skit om mig?  Nej tack.

Jag letar mig fram på andra vägar. Hemvärnet har fått mig att må dåligt tillräckligt. De har visat vilken slags värdegrund de har och den kan inte jag stå för.

Tack för mig! 

Har precis joggat en runda. 30 minuter skrapade jag ihop men 5 minuter av dem var uppvärmning genom rask promenad. Det är ändå stor skillnad från för några veckor sedan då jag med nöd och näppe orkade 10 minuter.

Igår gjorde jag något som var galet kul men sjukt jobbigt. Jag var på ett pass BodyCombat. Sparkar och slag i takt med snabb musik. Det var verkligen en upplevelse och jag hoppas att det kommer fler tillfällen.

I onsdags var jag på gymmet för första gången på 3 veckor efter den fruktansvärda förkylningen jag drabbades av. Den kunde verkligen inte kommit mer olägligt. Jag är panikslagen inför mönstringen då jag inte alls hunnit träna så mycket som jag tänkt mig.
Men i onsdags hade jag i varje fall tid med en instruktör. Vi gick igenom bänkpress och marklyft. Det var riktigt kul, men svårt och väldigt tungt. Jag har kanske ingen större förhoppning om att klara styrketestet på mönstringen. Efter förkylningen känns det omöjligt att  få upp konditionen också men jag ska göra mitt allra bästa.

Som ännu ett led i träningen inför mönstringen har jag gjort ett par IQ-tester för att vänja mig vid sättet att tänka. Det gick faktiskt riktigt bra. Jag fick 110 på det ena och 112 på det andra. Det senare var Mensas egna IQ-test och resultatet var högre än 78% av Sveriges befolkning. Jag är alltså inte korkad! =)

Numera cyklar jag till skolan och det ger rejält med motion. Jag tror det är ungefär 6 kilometer till skolan så det blir 12 kilometer om dagen. På hemvägen brukar jag köra på lite extra för att få lite gratis konditionsträning, jag måste ju ändå hem så det är väl lika bra att göra det bästa av situationen.

Pistolskyttet går för övrigt som en dans och jag har denna vecka lyckats med ytterligare ett guld. Nu tjatas det om tävlingar hit och dit men jag är inte ett dugg sugen. Möjligtvis efter mönstringen när jag kan slappna av lite mer.
Men kul är det.

Nu är det bara ett jobb som fattas för att jag ska bli jordens lyckligaste människa! 

Planen var att träna stenhårt i påsk, spendera tid för mig själv och njuta av livet. En viss saknad hade jag även planerat in.
Men det enda som blev som det skulle var livsnjutandet.
Jag blev nämligen sjuk förra tisdagen och det var en rejäl förkylning som fick grepp om mig. Så någon träning har det inte blivit. Jag har hostat hela nätterna och snorat hela dagarna och tyvärr sitter det fortfarande i. Men till min stora glädje behövde jag inte vara sjuk i ensamhet. Istället blev det en underbar påsk med massor av myspys och lite äventyr. 
Att vara hemma, vila och bli frisk stod inte på agendan så det är vad jag försöker mig på just nu. Men det gör inget, för jag är ganska så glad.

Dock har jag myror i benen och vill inte alls vara still. Jag vill ut och springa och jag vill gå till gymmet. Men idag blir det strikt vila så får vi se hur det känns imorgon.

Just i detta ögonblick gör jag något jag aldrig gjort förut. Jag tillagar torsk! Jo för jag har nämligen, efter 13 år som strikt vegetarian, börjat äta fisk. Igår var jag på Willys och handlade och upptäckte en helt ny värld. Det ska bli spännande att ta del av den.

Nu längtar jag väldigt mycket till den 16:e och det känns i det närmaste som om tiden står still. Men det är bara att vänja sig. This is my life from now on! 

Idag kom det efterlängtade brevet. Jag är kallad till mönstring v.19
Äntligen...

Nu måste jag lägga upp en plan för hur jag ska komma i så bra form som möjligt tills dess. Ska boka tid hos en gyminstruktör som får visa lite bra marklyft jag kan träna på och sen ska jag satsa på att jogga massor för att förbättra konditionen. Vikten kommer inte att vara i fokus längre. Jag har mycket större chanser att göra bra ifrån mig på mönstringen om jag har bra kondition än om jag är smal. Men förhoppningsvis kan jag gå ner en del ändå även om det inte är prio 1.

Tyvärr börjar jag med att vara förkyld så det blir vila hela påsken och sedan nya rejäla tag nästa vecka. Nu jävlar...

Jag är så lycklig!!!