Idag kom det efterlängtade brevet. Jag är kallad till mönstring v.19
Äntligen...

Nu måste jag lägga upp en plan för hur jag ska komma i så bra form som möjligt tills dess. Ska boka tid hos en gyminstruktör som får visa lite bra marklyft jag kan träna på och sen ska jag satsa på att jogga massor för att förbättra konditionen. Vikten kommer inte att vara i fokus längre. Jag har mycket större chanser att göra bra ifrån mig på mönstringen om jag har bra kondition än om jag är smal. Men förhoppningsvis kan jag gå ner en del ändå även om det inte är prio 1.

Tyvärr börjar jag med att vara förkyld så det blir vila hela påsken och sedan nya rejäla tag nästa vecka. Nu jävlar...

Jag är så lycklig!!! 

Inte skrivit på ett tag ser jag. Det har varit fullt upp med träning, pistolskytte och plugg.

Träningen går väl ganska bra. Jag har börjat jogga kontinuerligt ute och det känns som att det börjar lossna.

Tyvärr har vågen stått still ett par veckor så inget nytt på den fronten. Men jag har koncentrerat mig på konditionsträning så det kan nog bero på det.

Pistolskyttet går förträffligt. Ikväll var jag och sköt och lyckades pricka in mitt första guld. Guld är 44 poäng tror jag, jag sköt 46 poäng. 50 är det mesta man kan skjuta så jag är grymt nöjd.
På tre gånger har jag nu klarat av 3 brons, 3 silver, 1 guld och 3 brons i tillämpningsserierna. Så nu är jag klar för pistolkortet.
Undra om jag kan kalla mig pistolskytt nu? =)

Jag väntar fortfarande på svar från Hemvärnet om mönstring. De skickade ut svaren i söndags men jag har ännu inte erhållit det så jag börjar bli lite orolig. Antingen har posten slarvat bort det eller så kanske de helt enkelt endast skickat ut till de som ska mönstra och då är jag inte en av dem. Får jag inte svar imorgon ska jag nog höra av mig. Men det känns som att jag gett upp hoppet om att få mönstra. Dock vill jag det fortfarande så grymt mycket. Ska försöka att inte ta ut nederlaget i förskott.

Ikväll ska jag leva på att jag sköt guld! =) 

Nyligen hemkommen från gymmet sitter jag framför dumburken och är lite sur. Varför kanske du undrar?
För att min kondition SUGER!
Jag tänkte att jag skulle prova att springa på löparbandet idag för att se om jag förbättrat min kondition något sedan senast jag provade att springa vilket nog var för två månader sedan ungefär. Den gången orkade jag springa konstant i 8 minuter, denna gång blev det 10 minuter. Ynka 10 minuter orkade jag springa, vilket känns som ett fruktansvärt nederlag.
MEN samtidigt ger det mig motivation att fortsätta kämpa. Jag måste lägga upp en plan för hur jag ska förbättra konditionen.
Mitt stora problem när jag springer är dels mina fötter som börjar värka efter några minuter samt mina lungor som även de börjar värka.
Om inte fötterna gjorde så ont kanske jag hade orkat lite till. Men troligtvis inte. För mina lungor tar kol på mig. Det känns som att det sitter något i vägen för att jag ska kunna pressa ner luft i lungorna och strupen känns alldeles torr.
Min första tanke var snus. Kan snus påverka lungorna? Måste efterforska.
Sedan är det ganska jobbigt att springa runt med en massa övervikt också, så jag hoppas att det kommer bli lättare när jag själv blir lättare.
Förra veckans vägning var egentligen helt fantastisk. Även om jag misslyckades med min galna grannes mål att gå ner 13 kilo så var jag galet nära. Vågen visade ett minus på 12,9 kilo. Jag var riktigt arg över det där sista hektot. Men jag insåg sedan att det faktiskt inte var ett misslyckande. Jag gick faktiskt ner 1,2 kilo den veckan. Men den här veckan är det svårare. Jag har smygvägt mig och vågen har antingen stått still eller visat på några hekto plus. Ska väga mig igen imorgon och jag hoppas på något litet minus i varje fall. Men jag har tränat rätt så stenhårt med styrketräning så ett plus behöver ju inte betyda ett misslyckande.

Jag har i varje fall nått ytterligare ett av mina mål.

Jag har numera ett midjemått på 81,5 cm, vilket är 11,5 cm mindre än när jag började. Målet var att komma under 82 cm då det är gränsen för ett hälsosamt midjemått för kvinnor.

Fatta att jag har ett hälsosamt midjemått!! 

Dessutom har jag kommit i mina skinny-jeans. För er som inte vet vad skinny-jeans är kan jag berätta att det är såna byxor som de flesta tjejer har ligger i garderoben. De brukar ligga längst in. Vi tar fram dem ibland, beundrar dem och stoppar tillbaka dem eftersom vi inte kan ha dem. Men jag kan numera ha mina! Tjoho!!

Inom försvaret används mycket kodord och förkortningar vilket ibland kan bli lite rörigt. Läste denna konversation i en blogg och tyckte den var kul. Men gissar att det inte är många av er som förstår humorn och charmen i det hela =P

Featuring Captain Clarence Oveur (the pilot) Roger Murdock (the co-pilot) and Victor Basta (the navigator)

Roger Murdock: We have clearance, Clarence. 
Captain Oveur: Roger, Roger. What's our vector Victor? 
Tower Voice: Tower's radio clearance, over!
Captain Oveur: That's Clarence Oveur! Over.
Tower Voice: Roger.
Roger Murdock: Huh?
Tower Voice: Roger, over.
Roger Murdock: Huh?
Captain Oveur: Huh?

Hehehe....=)

Här kommer de första före- och efterbilderna. Tyckte det var dags för det då jag själv inte tycker det är så stor skillnad. Men nu när jag ser bilderna inser jag att det faktiskt hänt en hel del.

24 Augusti 2009, 95,4 kg

3 Mars 2010, 83,3 kg

1 mars idag. Ny månad, nya tag.

Förra veckan tränade jag 4 gånger. Helt ok för att ha varit sjuk veckan innan. Hade även droppad ett halvt kilo så jag får väl vara nöjd.

Igår avslutade jag veckan med att cykla 5 mil på min motionscykel. Det tog en timme och 50 minuter. Jag var grymt nöjd men idag har jag fruktansvärt ont i gumpen(rumpa på skånska, tror jag).

Mina granne som numera är aspirant på Luftvärnsregementet i Halmstad(inte alls avundsjuk, nä inte ett dugg) har gett mig i uppgift att droppa 1,3 kilo tills på torsdag. Jo tjena. Det är nog omöjligt. Men eftersom jag är envis tänker jag göra mitt bästa.

Så idag har jag varit på gymmet och kört 30 minuter intervall på cykel samt styrketräning en timme.

Imorgon lär det väl inte bli någon träning. Har jag inte allt för ont i rumpan kanske jag hinner med en cykeltur efter pistolskyttekursen men jag har inte allt för stora förhoppningar.

Jag har fått en ny passion i mitt liv. Den passionen heter Generation kill och är en serie om ett förband på jakt efter Saddam Hussein. Den är så grymt bra och jag kan inte sluta titta.Rekommenderar starkt för alla som gillar krig. Den kan faktiskt nästan mäta sig med Band of brothers, men bara nästan =)

Over and out!

Hoorah!!! (nej det står inte hora!)