Jag glömde ju skriva det bästa av allt. Lite glömsk...

Vägde mig imorse och äntligen har jag nåt mitt första delmål. En viktminskning på 10%. Jag är alltså 10% mindre nu än vad jag var för 4 månader sedan. Detta innebär i kilon -9,5!

Det går framåt helt enkelt. Oh yes!

Igår fick jag hem en motionscykel. Planen är att jag ska kunna cykla på den på morgonen innan skolan, alternativt på kvällen de dagar jag inte hinner till gymmet. Jag får se hur det går med morgnarna men det känns bra att jag har den nu i varje fall.

Så igår kväll var jag tvungen att inviga den. Det blev 95 minuters cykling och jag kom hela 40 kilometer trots att jag stod still. =)

Men idag ångrar jag mitt beslut om invigning redan igår. Jag hade bestämt mig för att inte träna något i helgen då jag känt av knät lite grann. Men jag kunde inte låta bli.

Så inatt har jag knappt kunnat sova på grund av en brännande, svidande smärta i knät. Det blev inte heller någon skola för mig idag då det gjorde alldeles för ont att stödja på benet. Vilket nedslag...

Men för en liten stund sedan fick jag ett upplyftande brev från Försvarsmakten. Jag är kallad till informationsmöte. Jippi!

Det ser jag verkligen fram emot.

Så det kommer nog bli ett par dagars vila nu och ett besök till apoteket för att inhandla ny stödlinda och lite liniment. Jag tror inte det är någon större fara med knät i övrigt. Bara en liten överansträngning då jag gärna vill mer än vad min kropp klarar av. Men jag måste tänka på att min kropp ska klara så enormt mycket mer och behöver därför ta det lite lugnt i början och bygga långsamt.

Dagens note to self: Bygg långsamt!

Söndag idag och ytterligare en vecka har passerat. Tyvärr är det en vecka med inte så mycket träning på grund av mitt knä som fortsatt att värka.

Jag har endast besökt gymmet tre gånger denna vecka men med en striktare diet har jag ändå tappat några hekton. 
Det skulle ha blivit träning både lördag och söndag men mitt knä har sagt ifrån. Det är värst på natten. Jag vaknar flera gånger av att det bränner i knät.

Det borde dock vara bättre imorgon.

I torsdags blev det premiär för spinning. Jag gick på ett Prova på-pass på Friskis. Det var riktigt kul men inte alls så jobbigt som jag hade väntat mig. Dock var det ju som sagt ett prova på-pass så jag gissar att de vanliga passen är jobbigare. Det blir ett till prova på-pass på torsdag sedan kanske jag vågar mig på att köra ett vanligt pass. Jag får se.

Jag är lite sugen på att prova något av de andra passen som finns på Nautilus. De har bland annat Bodycombat och AfroPower som låter roligt. Men först vill jag att mitt knä ska kännas helt bra. Just nu letar jag febrilt efter min stödlinda som verkar ha fått fötter tyvärr. Det blir nog till att uppsöka ett apotek imorgon och köpa en ny. Det skadar ju inte att ha två. 

Jag vaknade imorse med inte bara träningsvärk utan även fruktansvärda smärtor i mitt ena knä. Jag ville skrika rakt ut, inte pga smärtan utan för att jag genast insåg att jag var tvungen att skippa träningen idag. 
Jag kan med största ansträngning stödja på benet utan att jag svimmar av smärta. Så nu har jag tagit två alvedon, smörjt in benet med Voltaren och satt på en stödlinda. Jag hoppas verkligen att det hjälper. Annars lär jag få stanna hemma imorgon.

Igår när jag simmade kände jag att det högg till lite i mitt knä. Men jag har hört att simning är den absolut skonsammaste träningsformen så jag ignorerade smärtan och simmade vidare. Det var tydligen dumt.

Jag är besviken på mig själv och på min kropp. Den  håller inte måttet.
Imorse ställde jag mig dessutom på vågen och till min stora fasa har det inte hänt något denna vecka. Så som jag har slitit...=(
Men troligtvis är det för att jag ökat på nästan alla maskiner och jag brukar inte gå ner något de veckorna.
Men det är jäkligt surt eftersom jag gett mig den på att lyckas bättre än grannen. Det kan jag ju glömma. Jag måste nog inse att hjärnan vill mer än kroppen och att jag borde lyssna på kroppen istället.

Fick just veta att en gammal klasskompis ska rycka in på sin tredje(tror jag) utlandstjänst. Jag är så grymt glad för hennes skull. Men ett visst mått av avundsjuka känner jag. Fast det peppar mig väldigt mycket till att fortsätta kämpa. En dag ska jag också stå där, beredd att rycka ut i världen.

Nu ska jag lägga mig och läsa Jägare som är en grymt bra bok och jag rekommenderar den varmt. 

Jag vaknade med en väldans träningsvärk imorse. Cyklade 3 mil igår på motionscykel så jag gissar att det är därför.

Så jag bestämde mig för att dagens träning fick bli simning. Jag har länge velat prova men inte riktigt vågat. Mest på grund av att jag inte vill se mig själv i bikini, men efter att ha tappat några kilon kändes det inte så farligt.  Dock var min gamla bikini alldeles för stor så jag fick ta en gammal överdel till underdelen(som jag för övrigt var påväg att simma ifrån ett par gånger).

Nu är ju jag kanske inte direkt känd för att vara så smart alltid. Speciellt inte idag. Jag borde ju ha kunnat räkna ut med lilltån att på lördagsförmiddagar är simhallen full av barnfamiljer. Men nä, den tanken slog mig inte förrän jag såg helvetet med egna ögon. Men jag ville inte vända och gå hem utan att åtminstone ha provat. Så jag gick snällt och bytte om.

Det förvånade mig att vattnet inte var kallare än vad det var. Mitt minne av simhall är väldigt kallt vatten, men det minnet är å andra sidan 9 år gammalt.

Glad i hågen började jag simma så smått och upptäckte att det faktiskt gick riktigt bra. Att simma alltså! Resten gick mindre bra.

Jag är förvånad att jag inte är på väg till Hinsan(Hinseberg=Kvinnoanstalt) vid det här laget. Undra vad man får för barnamord?

Eller mord på en pensionär för den delen.
Urs och fy vad jag testat mitt tålamod idag. Men jag är väldigt nöjd att jag överlevde och alla andra med. Det var ungar över allt. De hoppade, skvätte och var högljudda. Ingen förälder verkade bry sig heller så numera hatar jag även föräldrar(förlåt alla vänner som nyligen klämt ut små odjur).
Att det var avspärrat för motion i en del av bassängen tog ingen heller notis om. Nä där skulle helt plötsligt halva Örebro hålla simskola med sina barn.
Dessutom hade jag en gammal tant framför mig hela tiden som vägrade flytta på sig. Hon låg mest och flöt, tog ett par simtag nån gång emellanåt och flöt lite till.

Hädanefter tänker jag simma när det är avsatt tid för vuxensim i simhallen. För det var trots allt en ganska gemytlig motionsform och jag klarade av hela 46 längder innan mitt tålamod tog slut. 

Igår bytte jag ut den sedvanliga fettförbränningen mot lite konditionsträning. Jag har kommit fram till att det nog är bättre att jag satsar på konditionen mer än fettförbränning. Det är ju inte direkt så att jag inte kommer att gå ner i vikt av konditionsträningen, men kanske inte lika snabbt.

Så igår körde jag 30 minuter intervaller på Crosstrainern, sedan cyklade jag 30 minuter. Jag har aldrig varit så svettig i hela mitt liv och ville helst gråta av utmattning men istället klistrade jag på ett leende och gick hem.

Grannen hörde av sig igår enbart för att tala om hur duktig han är och självklart var jag tvungen att ta i lite extra för att bräcka honom så nu måste jag verkligen lägga i en högre växel. Jag vägrar förlora ett vad.

Idag blir det styrketräning, men jag har bestämt att jag ska köra extra hårt. Så där så att jag nästan får blodsmak i munnen. Intervaller blir det nog också. Om mitt skoskav bara kunde gå över så att jag kunde jogga men en vattenblåsa stor som en femkrona tar sin tid att läka tyvärr.

Jag har även bestämt mig för att köra lite övningar här hemma. Så fort jag fått hit motionscykeln ska jag cykla varje morgon och köra lite BRAK-övningar.
Jaha, BRAK undrar du säkert då?

Fråga inte, för jag vet knappt själv, men det ska tydligen vara bra. Så nu ska jag efterforska, BRAK-efterforska.

Over and out

Urs vad jag är inne i en seg period. Jag får tvinga mig själv att gå till gymmet samtidigt som jag inte vill göra annat än vara på gymmet. Ja, jag vet att det låter konstigt. Men hallå det är mig vi snackar om!

Vikten fortsätter rasa, om än inte i den takt jag vill. -8,5kg totalt.

Min kära granne har lämnat mig i sticket här på gatan. Han har nämligen styrt kosen mot varmare breddgrader. Nämligen Halmstad. Jag hoppas det är riktigt blåsigt =P
Så för tillfället har jag ingen att diskutera träning med, diskutera min viktnedgång och hur snygg jag är på väg att bli, ingen att titta på krigsfilm med, ingen att dricka te med och prata halva nätterna om världsliga saker.
Men jag är inte bitter!
Jag är väldigt glad för hans skull. Han går nämligen en aspirantutbildning.
Jag är inte alls avundsjuk!

Så jag tänkte om det är någon som vill ta hans plats ett tag framöver är det bara att höra av sig. Jag kan stå för teet och alla dåliga skämt.

En bild från nyårsafton som utlovat:

Det första min kusin sa när jag kom till festen var: Åh häftigt en maffiaboss. Så jag blev väldigt nöjd då jag var rädd att de skulle tro jag försökte leka Michael Jackson eller nåt.

Det var en riktigt rolig tillställning.

Nu är det nytt år och nya förutsättningar. Jag började det nya året 7,6 kilo lättare och idag väger jag 8,2 kilo mindre än jag gjorde i september. Det känns riktigt bra och jag har stora förhoppningar om mitt 15 kilosmål fram till v 19. Så nu har jag alltså 14,4 kilo kvar att gå ner tills dess.

Här kommer en liten bild på min ögonsten också:

Han växer så det knakar, den lilla krabaten.
Den extremt snygga tröjan var en julklapp från mig och jag tycker han gör sig riktigt bra i den. Jag ska nog StarWars-frälsa honom så småning om.

Veckans träning har gått riktigt bra. Två styrkepass och tre pass med fettförbränning men jag utvecklar nog det i ett annat inlägg. Det har tyvärr förekommit ett par motgångar i form av skoskav och dålig kondition.

Trevlig helg!

Klart slut!