Ska snart gå iväg och träna, men sitter och funderar över om jag har någon bra musik att ladda mobilen med.

Jag vill gärna ha musik med mycket tyngd och en kraftfull taktkänsla så jag har lyssnat på KoRn nu de senaste veckorna när jag tränat. Men nu börjar det bli uttjatat. Skivsamlingen erbjuder inget passande och plånboken tillåter inga nya inköp.

Så jag frågade min kära bror om jag kunde låna hans Rammstein-skivor. Det hade jag gärna fått göra om han hade haft dem hemma men de har han tagit med till jobbet. Så den idén sprack.

Datorn är fullproppad av musik, helt olagligt nedladdad innan FRA och Ipred-eran. Men inget lockar. Jag är expert på att lyssna sönder musik.

Jag skulle behöva upptäcka lite nya band att tjata ut. Men vet inte vart jag ska börja leta. Sabaton är det senaste nyförvärvet på min favoritlista men de börjar, efter ca 1 månad med intensivt lyssnande på Spotify, kännas uttjatade.

Så what to do? What to do?

Får gå igenom min gigantiska brottslingssamling en gång till.

För ska jag träna skiten ur mig idag behövs nåt riktigt bra.

Är inte alls motiverad.

Men vill man bli fin får man lida pin =P

Jag började dagen som jag alltid gör på måndagar. Jag vägde mig.

Jag var redan innan beredd på att se ett plus på vågen då jag inte hann träna så mycket förra veckan och har syndat en del.

Men det jag såg på vågen var nära att knäcka mig. Så mycket trodde jag absolut inte att jag skulle ha gått upp.

I fredags låg jag på 1hg plus och hade kanske väntat mig 5hg idag men inte då. 1,3kg plus och jag känner mig som jordens förlorare.

Dock inser jag nu efter att noga gått igenom min kalender att om jag inte räknat helt fel är det dags för mensen. Det kan vara önsketänkande för jag har inte ont i magen. Dock har jag haft fruktansvärt i ryggen i två dagar vilket jag får ibland när det är dags för mens. Ännu har den inte anlänt men jag hoppas den gör det så att jag kan förklara viktökningen med det.

Som vi alla, eller de flesta i varje fall, vet så samlar vi kvinnor på oss en massa vätska innan mensen vilket resulterar i viktökning.

Idag ska jag i varje fall träna. Jag SKA träna. Har ingen lust, ingen ork men jag måste. Kanske är det dags att ta fram Sgt. Hartman och låta honom skrika lite på mig så att jag blir mer peppad. Han brukar alltid funka.

I lördags var jag och en vän i Hallsberg för att skjuta pistol. B har hållt på med det i många år men för mig var det första gången.

Jag har redan anmält mig till en grundkurs i pistolskytte men B tyckte jag skolla prova innan jag går kursen så han tog med mig till sin skytteklubb.

Jag var nervös i ungefär en vecka innan. I mitt huvud spelades många skräckscenarion upp. B la att jag skulle skjuta någon eller att jag skulle skjuta så dåligt att jag blev utskrattad.

Men väl där upptäckte jag till min stora lättnad att stämningen var väldigt simpel. Kanske för att jag var enda tjejen där. Jag älskar situationer då jag är ensam tjej just för att stämningen blir så enkel, Det finns ingen tävlingslystnad i sådana situationer. Sen är det aldrig fel när ett helt gäng killar vill hjälpa mig och visa hur jag ska göra.

Men jag var galet nervös när B visade revolvern jag skulle skjuta med först. En Smith & Wesson

Den var mycket tyngre än jag föreställt mig och jag fick börja med tvåhandsfattning. Efter första skottet insåg jag att det inte var så läskigt som jag först trott och de resterande skotten flög iväg genom luften och träffade alla tavlan.

Här är mitt andra försök på 37 poäng vilket innebär brons(36p) och om man tittar på de svarta runda klisterlapparna kan man se mitt första försök som till och med var bättre men vi glömde att räkna det. Dock var det med tvåhandsfattning så det räknas inte riktigt.
Sedan gick jag över till en Unique-pistol.

Den var lite lättare att hantera då den hade en tyngd fastskruvad på pipan så det blev inte lika skakigt. Dock skjöt jag bara sämre och sämre hela tiden. Men jag bytte till att skjuta med en hand så det blev svårare sen blev jag otroligt trött i armen och orkade inte riktigt hålla still mot slutet. Så tyvärr missade jag tavlan ett par gånger.

B ville att jag skulle prova att skjuta en svartkrutare. Men i båset brevid mig skjöt en man med en sådan och jag höll på att få en hjärtinfarkt varje skott. Det lät mer som en kanon och det blev ett rejält tryck runt om.

Efter noga övertalning av både B och mannen i båset brevid provade jag i varje fall. En svartkrutare av kaliber 44.

Den var galet tung och det fanns inte en chans att jag skulle palla hålla uppe den med bara en hand så jag fuskade åter igen och använde tvåhandsfattning. Men det var nog säkrast så för det var bland det läskigaste jag varit med om. Vilken kraft det var. Jag hann knappt nudda avtryckaren förrän skottet gått av och rekylen gav mig en smärre chock. För att inte tala om ljudet. Efteråt lade sig en vit dimma över skjutbanan och i mitt hjärta kände jag en otrolig stolthet.

Här förbereder B för mitt skott med svartkrutaren:

Resterande skott fick B skjuta, jag var alldeles för chockad för att göra om det. Men till min och kanske till och med bådas stora förvåning hade alla skott satt sig i tavlan. Vilket då betyder att även jag träffade med den där bjässen.

Jag är så grymt glad att jag fick följa med. Bästa upplevelsen på länge.

Jag kan med största sannolikhet säga att jag kommer göra det igen. Tror till och med att jag ska prova svartkrutare nån mer gång i mitt liv.

Det är inte det lättaste att träffa den där tavlan men jag lyckades! Flera gånger dessutom!

Jag har aldrig tyckt om julen. Möjligtvis när jag var riktigt liten, men julglädjen försvann i tidiga tonåren. Så är det då första advent idag och folket pyntar för fullt. Så även jag. Men jag har valt att inte ha en massa jultjaffs utan har satt upp lite tavlor istället. Jag har nu bott i min lägenhet i tre månader och har hittills inte satt en endaste spik i väggen så nu var det dags.

En tygflagga jag köpte på en militärlager-utförsäljning i Halmstad förra året gav en bra balans till mitt gamla linneskåp som gärna känns lite för stort.

För några veckor sedan beställde jag hem filmaffischen till en av mina favoritfilmer och förra helgen var jag på IKEA och köpte en ram så nu är den uppe och pryder väggen i vardagsrummet.

Men jag vill ju inte vara sämre än alla andra, så jag har faktiskt julpyntat lite.

Mer än så blir det nog inte i år. Den är liten, rosa och inte alls speciellt julig. Perfekt för mig.

En ljusstake lyckades jag spika upp också.

  Jo, jag gillar rosa!

Vecka 48 går mot sitt slut och jag har inte hunnit med speciellt mycket av det jag tänkt.

Måndag började bra. Jag tränade stenhårt på gymmet. Körde tyngre än jag brukar och 3x8 istället för 2x10 repetitioner. Känns som en bättre idé men vad vet jag.
Resten av veckan bestod av stress, stress och åter stress. Ingen träning tisd, onsd, torsd. Men det vägs upp av att jag fick en liten brorson på onsdagmorgonen 03.40 Vilken lycka.
Fredag blev det dock träning och jag körde samma tunga pass som på måndagen. Det kändes inte lika jobbigt men det kan nog bero på att jag var rejält utvilad.
Helgen har bestått av städning, tvättning och pistolskytte.

Det var första gången jag provade att skjuta pistol och jag är helt såld.
Så grymt kul. Tack B för att jag fick följa med.
Jag ser verkligen fram emot grundkursen i pistolskytte som jag ska gå i vår.

Det blir mindre snyggt när jag lägger upp bilder så nåt fel måste jag göra =(
Jag vill ha bilderna bredvid varandra men det vill inte bilderna.
Oteknisk som jag är får det se ut såhär.

Jag har avverkat ett par krigsfilmer i helgen Regeneration och The last drop. Men ingen av dem föll mig i smaken. Möjligtvis för att jag var för trött.

Idag har jag åter igen tränat. 50 minuter Crosstrainer. Jag kände mig lite ur form och misstänker att en förkylning är på intågande så det blev ett relativt lugnt pass. Men förhoppningsvis brände jag lite fett i varje fall.
I fredags var jag dum och ställde mig på vågen. Jag väger mig alltid på måndagar men eftersom jag inte tränat så mycket som jag borde denna vecka ville jag bara kolla så att jag inte gått upp i vikt. en tyvärr visade vågen 1 hekto mer än i måndags. Vilket nederlag. Fast jag kan nog inte vänta mig så mycket annat när jag inte tränat som jag ska och inte ätit som jag ska heller. Blir intressant att se vad vågen visar på måndag.

Nu har jag bestämt mig. Jag vet vad jag vill göra med mitt liv. Det har jag nog vetat ganska länge egentligen men rädslan har överskuggat mina drömmar.
Jag har bestämt mig för att inte ge upp. Jag ska kämpa in i det sista.
Som hjälp på traven startar jag denna blogg för att kunna skriva av mig och strukturera upp mitt liv så att det pekar i rätt riktning.
Jag hoppas att det finns människor där ute som förstår hur viktigt det är att förverkliga drömmar och som är beredda att stötta mig.

Jag ska bli soldat!

Jag ger aldrig upp!

Det är aldrig försent!

Bloggen kommer innehålla mycket om min träning. Om min hälsa och om min viktnedgång. Så för att göra ett avstamp här och nu lägger jag upp en bild på mig själv och säger samtidigt:

Aldrig mer!

Bilden togs 8 oktober 2009 och jag vägde ca 94 kilo.

Lägger också in en bild på hur jag har sett ut och hur jag skulle vilja se ut igen för att peppa mig själv.

Jag har satt upp lite bilder i lägenheten på mig själv när jag vägde betydligt mindre. Har läst att det är en bra metod för att peppa sig själv. Men jag vet inte om det fungerar.